Markus hade väntat länge nog nu. Det tyckte i alla fall han. Han började känna paniken krypa sig på sakteliga. Detta var inte en miljö han gillade att befinna sig i. Inte alls. Det började kännas trångt i strupen. Håller han på att svimma? Kommer det gå åt helv…
- ”Markus Dahlberg!” hördes ljuda från sjuksköterskan som lutade sig fram för att kika in i väntrummet.
Fyra blickar tittade upp från de andra väntande personerna. De flesta förstod nog att Markus var Markus och att det var dags för honom att ställa sig upp. Han släppte det stenhårda greppet han hade om Ikea-fåtöljens armstöd.
- ”Du skulle ta blodprov ja!” sa hon lika entusiastiskt.
- ”Ja, det stämmer. Blodprov, tror jag att det var ja” svarade han som om han inte hade stenkoll redan.
Javisst, Markus hade haft sån jävla stenkoll på att det var blodprov han skulle ta sedan han fick kallelsen. Det rådde inga tvivel. Nu stod han där, redo att bli stucken i armen, redo för blodprov. Redo att bli…
- ”Hej! Är det du som är Markus?”
Läkaren, som såg ut att vara ca 10 år yngre än han själv, vände sig mot honom. Han nickade som svar och försökte le men såg säkert bara korkad ut.
Läkaren uppfattade säkerligen direkt att han var nervös inför blodprovet. Hon nickade nämligen åt en stol som stod bredvid hennes skrivbord. Markus slog sig ner, enbart med blodprovet snurrandes i skallen. Han tittade sig omkring. Vilka verktyg i rummet skulle hon använda sig av? Hur gick det till? Det var så otroligt längesen som han genomgick ett blodprov förut och nu var det…
Han tog ett djupt andetag när han fick syn på den. Nålen som skulle stickas i hans arm. Blodprovet skulle kommas över tack vare eller på grund av den. Läkaren tittade på nålen och såg tillbaka på sin nervösa patient. ”Gillar du inte att ta blodprov, Markus?”.
Ögonen möttes för första gången. Han öppnade munnen för att säga något, stängde den sedan, pressade ihop läpparna och skakade på huvudet. Hon nickade och fick en stor bekymmersrynka där näsa och panna möts. Hon satte sig framför honom och beskrev i detalj varför det är så viktigt att genomföra blodprov. Särskilt när man har lite problem med magen, vilket han hade haft under flera månader.
- ”Blodprov är alltid för patientens bästa. Inget dåligt har någonsin kommit utav att ta en titt på blodet.” sa hon.
- ”Ett blodprov kan visa att jag är sjuk” sa Markus.
Läkaren nickade bekräftande och svarade:
- ”Ja, men det hade du ju varit ändå, eller hur?”